Orostider

Det kryper. det krälar,
i mitt väsen, under min hud
För vi äro alla trälar,
vår Moder klädd i dödens skrud

Jar ser en värld dö framför mina ögon
Och i min nästas anlete,
panik som jag aldrig sett förut...

Öde gator, öde torg
vergligheten äro ej sig lik
I staden, och människans högborg,
ekar Moders hesa skrik

Moders hand smeker min kind,
hennes kalla knogar mot svettig hud
och mina organ ger långsamt upp,
vår Moder är klädd i dödens skrud